Att skriva en uppföljare

28.01.2020

Det är svårare än jag trodde att skriva en uppföljare. I "Allt du aldrig hann säga" kunde jag bestämma precis vad som skulle hända och jag kunde hitta på saker i takt med att jag skrev, det fanns liksom inga begränsningar hur historien skulle utspela sig. Just nu skriver jag på uppföljaren till "Allt du aldrig hann säga", och det är en helt annan utmaning! Jag behöver tänka mycket mer, koppla allt som händer till första boken och fundera på om saker blir logiska och begripliga i koppling till första boken. Jag behöver se tillbaka på första boken och se de trådar som jag lämnade kvar och behöver ta upp och spinna vidare på. Det är så mycket mer att hålla koll på, små detaljer som behöver matchas med första boken och helt enkelt lite större press på att bok två behöver komma med någonting nytt som låter den leva stark i sig själv men som även lyfter upp första boken och skapar ett mer-sug efter bok tre. Som sagt, en större utmaning.

Det är däremot också roligare, tycker jag. Det är kul att behöva tänka och fundera ut logiska händelseförlopp som passar ihop med bok ett men som ändå bjuder på spänning och överraskningar, och när det väl klickar med en scen så är lyckan total. Dessutom känns det lite enklare att skriva bok två då jag har lärt mig mycket mer och känner mig lite säkrare i att skriva en roman. "Allt du aldrig hann säga" var ju den första romanen jag skrivit någonsin, så det är nervöst att den snart finns ute för alla att läsa. Jag visste inte heller om den skulle vara bra nog att ges ut, men nu är jag lite säkrare på att med tanke på att den ges ut så är chansen rätt god att bok två också blir bra nog att ges ut. Jag har liksom en grund, och det känns kul. 

Skrivandet på bok två har stått still lite senaste veckan men ska försöka få igång det igen, har fått ner en hel del och en del scener som överraskat mig... Jag hoppas att ni ska ta till er och tycka om "Allt du aldrig hann säga", och längta lika mycket till uppföljaren som jag redan gör, hehe.