Boksigneringar och nervositet

10.02.2020

Två boksigneringar klaffade och klara! De båda infaller helgen efter bokreleasen. Se posters nedan för tider och datum.

Vad händer egentligen på en boksignering? Innan jag hade min allra första signering 2018, så hade jag väl en bild i huvudet om att det alltid är långa ringlande köer till boksigneringar, att det är väldigt glammigt och häftigt. Och visst är det häftigt allt! Finns få saker som känns så ballt som att hålla i en helt egen boksignering med en eller fler böcker man skrivit. 

Men det är väldigt ofta ensamt att ha boksignering. I princip alla författare som haft en eller fler har någon gång upplevt att det varit helt dött och man inte fått en enda bok såld. Sådana signeringar är lärorika de med, men man känner sig lätt dränerad och nedslagen efter det. Då får man försöka påminna sig själv om att även de allra kändaste och största författarna drabbas av detta någon gång. 

Jag har haft blandade signeringar, ett par gånger har det bara kommit fram ett fåtal människor och max 2 böcker sålda. Andra gånger har det stått en mindre klunga vid mitt bord och folk har visat enormt intresse både för mig och min bok. 

Mycket har jag märkt beror på mig. Om jag är astaggad och glad inför en signering så tenderar dessa att gå riktigt bra, jämfört med om jag känner mig nere och otaggad. Jag är alltid trevlig och ler och hälsar på folk, men jag tror att det lyser igenom lite grann ändå. 
En boksignering kan som sagt ofta kännas ensamt, men för mig räcker det oftast med att en person kommer fram och bara pratar lite för att jag ska tycka att det hela är så värt det. Dessutom så syns man ju, även ifall man kanske inte får de resultat man önskat. Det är en konst, minst sagt, och man får inte vara rädd för att marknadsföra sig själv och sälja, någonting som jag fortfarande kan tycka kännas lite jobbigt! Men så kul.

Jag har så fina minnen av mina boksigneringar, 12 stycken är jag uppe i nu. Med min bok "Skammen är inte din" som ju handlar om både våldtäkt, psykisk ohälsa, med mera, så var det så många människor som kom fram och började prata om sina erfarenheter av det jag skrivit om. De anförtrodde sig till mig och fick lätta sina hjärtan för en främling för en liten stund. Dessa möten kommer jag alltid att bära med mig.