Redigering pågår

24.12.2020

Som dom flesta vet så baserades "Allt du aldrig hann säga" mycket av mitt eget liv och bland annat erfarenheterna av att ha vuxit upp med en förälders alloholism. Tillbakablickarna var minnen från min egen barndom, och boken skrevs i syfte att på något sätt bearbeta och sörja min pappas död. Bearbeta den barndom jag gick miste om.
När jag nu skrivit uppföljaren, så slås jag av hur skönt det är att den inte alls är lika verklighetsbaserad som "Allt du aldrig hann säga". Det mesta i uppföljaren blir fiktion, och det har faktiskt varit roligare och friare att skriva på det sättet. Missförstå mig inte, att skriva första boken var min terapi och det hjälpte mig mer än jag själv trodde att det skulle, men att nu ha kunnat lägga det lite bakom mig och skriva helt fritt har varit en annan slags upplevelse, och det är ju så roligt att få hitta på och skapa scener, intriger och draman precis hur man själv vill.
Redigeringen går bra, och jag tror att uppföljaren kommer att bli fin. Spännande. Hoppas jag. Stackars Viola och Elena får aldrig en lugn stund...Kan INTE vänta tills den blir släppt fri för er att läsa